Vad är gikt?

Gikt är en vanlig patologi som har beskrivits utförligt i medicinens historia. Gikt har varit ett stort folkhälsoproblem sedan Galens tid. Det fortsätter att orsaka funktionshinder och sjuklighet hos de drabbade. Även om terapin inte har förändrats nämnvärt under de senaste åren är det viktigt att uppdatera litteraturen. Det finns fortfarande fel i behandlingen, inte bara när det gäller indikationen för ett läkemedel i en viss klinisk situation utan också när det gäller den noggranna vård som kan krävas för att undvika biverkningar av de läkemedel som traditionellt används.

I den här kanalen kan du lära dig allt om gikt och dess naturliga behandlingar: Gikt Home Remedy

Behandling av gikt

Etiopatogenesen måste beaktas för att man ska kunna fastställa den bästa behandlingen. Gikt kan orsakas antingen av en överproduktion av urinsyror (definierat som mer än 1000 mg/dl urinurater under 24 timmar) eller av en minskad utsöndring av urinsyror (mindre än 330 mg/dl). Patienter med minskad utsöndring står för mellan 80% och 85% av alla fall. Dessa fall är vanligen förknippade med genetiska anlag, förändrad njurfunktion, diuretikabehandling och användning av tiazider. Bland orsakerna till överproduktion av urinsyra finns inneboende defekter i purinmetabolismen, accelererad ATP-syntes eller ökad cellomsättning. Behandlingen av gikt består av tre faser: hantering av det akuta anfallet, sänkning av urinsyran och profylax mot nya akuta händelser. Akuta giktläkemedel inkluderar NSAID (icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel), kolchicin och intraartikulära glukokortikoider och adrenokortikotropa hormoner.

Här kan du hitta den bästa naturliga giktbehandlingen: Behandling av gikt

Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID)

NSAID och kolchicin är de vanligaste läkemedlen som används vid akuta giktattacker. De har färre biverkningar och är att föredra för patienter utan underliggande komorbiditeter. De är effektivare när de används inom de första 24 timmarna efter en attack. Indometacin är en välkänd NSAID som kan behandla gikt. Det har dock en kortare halveringstid än andra NSAID. Jämförelser av NSAID-preparat har inte gett några signifikanta skillnader i smärtlindring eller toleransindex. NSAID kan lösa akuta attacker i 90% av fallen inom fem till åtta dagar, men det finns potentiella biverkningar. Patienter med förändrad njurfunktion, aktiva magsår, gastrointestinala blödningar, leverdysfunktion eller antikoagulantiabehandling (med warfarin) bör inte förskrivas NSAID.

Du kan också överväga att använda NSAID som hämmar cyklooxygenas 2, med hänsyn till patientens kardiovaskulära risk. Liknande resultat uppnåddes när det gäller effekt mellan COX2 NSAID och icke-selektiva NSAID. Vid tidpunkten för denna granskning har inga studier gjorts för att jämföra effekten eller biverkningarna av NSAID med kolchicin. Kolkicin var, som tidigare nämnts, ett populärt läkemedel. Användningen av NSAID hos äldre vuxna är mer problematisk eftersom de ofta är förknippade med flera underliggande komorbiditeter, polyfarmaci och hög känslighet för biverkningar. På grund av de högre biverkningarna bör indometacin inte användas till dessa patienter. Om det saknas kan andra typer av NSAID användas i låga doser under kortare perioder.

Symtomen kan alltid variera, här kan du läsa mer om alla symtom: Symtom på gikt

Colchicin

Sedan urminnes tider har detta läkemedel använts för att behandla akut gikt. Det är en aktiv alkaloid som kommer från blomman Colchicum autumnale. Den metaboliseras i levern och utsöndras i njurarna och gallan. Den är mycket lipidlöslig och har en hög volymfördelning, vilket tyder på intracellulär ackumulering. Detta var särskilt tydligt i polymorfonukleära leukocyter. Dess verkningsmekanism är ännu inte helt klarlagd, men man tror att den innebär att den påverkar tubulindimerer. Detta orsakar en förändring av vissa leukocytfunktioner, t.ex. diapedesis och lysosomal granulering samt kemotaxis. Detta resulterar i en minskning av leukocytaktivering, migration och även kemotaxis.

En bra kost är avgörande för att förebygga eller bota gikt: Kost för gikt

Glukokortikoider

Patienter med akut gikt har använt glukokortikoider, intraartikulära eller systemiska, trots att det finns få studier och inga randomiserade kliniska prövningar. Det är acceptabelt som alternativ behandling för patienter med kontraindikationer eller intolerans mot NSAID och kollchicin. Det är viktigt att nämna att oral administrering av kortikosteroider inte rekommenderas på grund av risken för allvarlig gikt hos transplantationspatienter som får prednisolondoser på mellan 7,5-15 mg dagligen.

Patienter med artrit i en eller flera leder kan överväga intraartikulära kortikosteroider om de har biverkningar eller om de inte reagerar på NSAID eller colchicin. Innan intraartikulära kortikosteroider används är det viktigt att utesluta septisk artrit som orsak. Dosen varierar beroende på den drabbade ledens storlek och läge. Triamcinolon kan användas i små leder som fötterna eller händerna, men större leder som knäet kan behöva 40-60 mg. Detta behandlingsalternativ är effektivt eftersom det möjliggör intraartikulär aspiration. Detta ger omedelbar smärtlindring eller minskar den intraartikulära hypertonin.

Det finns många huskurer som hjälper till att förebygga och lindra smärta vid gikt: Huskurer för gikt

Slutsats

Det är viktigt att komma ihåg att akut gikt behandlades innan randomiserade kliniska prövningar infördes. Förutom COX2 NSAIDs finns det inte heller några nya molekyler för behandling av den akuta fasen.

Med tanke på det uppenbara sambandet mellan gikt, fetma, metabolt syndrom och arteriell hypertoni och det faktum att det inte finns några storskaliga studier i landet är det viktigt att uppmuntra studier om den kliniska behandlingen. Dessa studier kommer att jämföra EULAR:s system med de system som används på olika sjukhus. De kommer att analysera olika variabler, t.ex. konfirmationskriterier, ålder och andra samtidiga sjukdomar, för att fastställa om systemen har en effekt på normalisering av urikemi, om ändring av dessa i kvantitet eller i kombination har en effekt på kontroll av dessa nivåer, samt frekvensen och förhållandet mellan de olika systemen.

Studier som undersöker effekterna av läkemedel för att kontrollera urinsyranivåerna är inte tillräckliga. Åtgärder inom primärvården måste vidtas för att utbilda befolkningen om hälsosamma livsstilsval. Detta kommer att minska sannolikheten för hyperurikemirelaterade sjukdomar och förbättra livskvaliteten.